Baksidan på Grands MontetsUtropstecken! Ja, det är så det känns efter idag. =) Oj, oj, oj!! Men jag ska börja från början så ni hänger med i svängarna (höhö, i svängarna;) Det har varit ett riktigt oväder här och runt om Chamonix på fredag och lördag. Det har varken gått att ta sig in eller ut ur dalen eftersom vägarna har varit avstängda. Tydligen har det till och med blåst orkanvindar på sina ställen. Med andra ord kan man också säga att alla vi som är här har gnuggat händerna och bara väntat på skön åkning när vädret lagt sig.
Imorse låg vi alltså i startgroparna för en härlig dag med utlovat bra väder. För att vara först till snön klev vi upp innan sex och knallade ner till bussen som skulle gå 07.02. Trodde vi ja! Det visade sig att just den inte gick på söndagar, så istället fick vi ta 07.24-bussen. Men jag, Peter, Florentina och Sofie behövde ändå inte direkt tränga oss in i bussen som faktiskt var ganska öde. Efter vägen fylldes det på med lite mer folk, och vem får jag då syn på om inte David som jag gått skola med! Han och några andra ska tydligen också bo här hela säsongen. Vi sågs flera gånger i backen, och sa att det hade varit kul att höras och ses, men så tappade vi bort varandra innan vi utbytt nummer.
I alla fulla fall, så kom vi rätt tidigt till Grands Montets som var dagens mål. Väl där väntade vi ganska länge på att lifterna skulle öppna, och det hann bli riktigt kallt. Som tur var fick vi något att skratta åt i alla fall. En av de svenska killarna gick för att kolla på en lifttavla som visar öppna liftar, pister mm, när en galen gubbe i traktor kom farande för att finputsa precis där han stod. Han bara toktutade och körde med världens fart mot killen som bokstavligen fick kasta sig ur vägen. Ja, herre gud, fransmännen!
När uppsläppet väl närmade sig hade det hunnit bli en ganska lång kö bakom oss. Alla blev som galna när dörrarna öppnades, och trängseln var helt klaustrofobisk. Från liftens fönster såg vi dock att det inte kommit så mycket snö som vi väntat oss. Det blev några småbesvikna suckar, men väl uppe i bergen har vi dock haft världens dag! Mitt livs absolut bästa skiddag (än så länge=) är denna. Vi åkte ett jättefint, helt ospårat, första åk. Det är första gången jag haft sånt flyt i offpisten. Snön var fluffig, och även om den inte var meterdjup alldeles tillräcklig. Skidorna flöt upp hur lätt som helst. Det är verkligen synd att ni inte alla åker skidor så ni kan tänka er...
Från toppen på Grands Montets 3275m Efter ett tag åkte vi upp med toppliften till bergets högsta punkt på 3275m. Vilken utsikt! I det klara vädret såg man hur långt som helst. Det är så sjukt mäktigt. Åket ner matchade utsikten. Det var långt med få spår, och några riktigt sköna lite brantare partier. När vi kom ner till liften igen träffade vi en grupp svenska tjejer som också pluggar franska som vi åkt lite med på eftermiddagen. Resten av dagen innehöll inte mycket mer ospårad åkning, den försvinner snabbt, men det har varit härligt soligt och skönt. Nu är man milt sagt rätt mör.
Måste bara tillägga en till sak innan det är slut för idag. Vi köpte Wasabröd för några dagar sedan, och på baksidan av förpackningen finns en rätt intressant förklaring av hur det är i Sverige. Brödet kommer nämligen "från en plats där människorna har ett lugnare tempo, och är fria och jämställda". ;)
/ T
(Det är jätteroligt när ni lämnar kommentarer, så gör gärna det i fortsättningen också.)